Prolog Sverige

Denna morgon, onsdagen den 24 mars 1999, var jag, musiklärare, på väg till, hör och häpna, en lektion i tyska. De nya lärarreglerna sade att lärare måste kunna gå in och undervisa på en lektion i vilket ämne som helst. Man förväntades vakta eleverna medan dessa gjorde självstudier. Detta för att skolan skulle slippa anställa vikarier och därigenom spara pengar. Jo, jo, vackert tänkt men eleverna var inte lika roade, för de ville ha en lärare som kunde ämnet. Och jag kunde en hel del inom musik men här i tyska klassen kände jag mig ganska vilsen.

Jag andades in extra djupt för att hämta mod och trädde in i salen med stadiga steg. Artikulerad med snärtiga läppklusiler och tordönsstämma kom min magra behållning av tyska ord från folkskolerepertoaren till användning utan att jag hann tänka på det:

- Guten Morgen schwedische Jugend!

Eleverna svarade med en röst:

- Guten Morgen mein Fuhrer!

Killarna reste sig samtidigt som en man och gjorde Hitlerhälsning. Tjejerna var synbarligen inte lika roade men en och annan drog lite förskrämt på mungiporna.

Den gamle tysknestorn, vilken just för tillfället höll lektion i salen bredvid, öppnade dörren, kikade in, log ljuvt och sedan gick den lektionen som på räls. Eleverna studerade tyst enligt de instruktioner jag gav till dem.

 

Efter lektionen gick jag ut på rast via caféet för att inmundiga mig morgonfikat före nästa lektion, men den blev inställd och denna lediga tid tillbringade jag vid kaffebordet med goda ostfrallor och nybryggt kaffe med mazarin därtill samt läste dagstidningarna. Cafeteriapersonalen slog på Tv:n och nyheterna basunerade ut att NATO1 just attackerat Jugoslavien och Serbien. Jag fick nu motvilligt se något riktigt vulgärt och osmakligt i form av den amerikanska popsångerskan Mariah Carey liggandes lättklädd på en B-1 bombares vinge, sjungandes en smörsång, smekandes vingplåten som om den skulle ha varit ett erotiskt föremål. Detta otäcka förfarande gjorde ett oerhört stark negativt intryck på mig.

Så minns jag den dag då USA och NATO anföll det suveräna Jugoslavien i Kosovokriget utan FN:s säkerhetsråds godkännande.

 

 

 

En kort tillbakablick på Rysslands geopolitiska utveckling

 

Territorier vilka vid olika tidpunkter var en del av det ryska imperiet. Det mörkgröna området är Ryssland. Ljusgrönt - område med ryskt inflytande. Wikipedia: The territories, which were at one time or another, part of the Russian Empire. 22/4 201. Grafik: Shadowxfox.

Vilken koloss, säger jag, när jag tittar på det ryska imperiets karta från 1800-talet. Alaska tillhörde fortfarande Ryssland då innan det sedermera såldes till USA.

Expansion, expansion och igen expansion. Resultatet av en nödvändighet att försvara den geografiskt utsatta europeiska delen - landets kärnpunkt. Inget naturligt geografiskt skydd finns i form av floder, berg eller kärr längs gränserna. Man har varit tvungen att förlita sig på klimatet och skogarna till sitt försvar.

 

Men skogarna stoppade endast tillfälligt de mongoliska ryttarna som i början av 1200-talet intog de ryska mer eller mindre självständiga furstendömena – kvarlevor av Kievriket – dåvarande Ryssland som kom att vara ockuperat av mongolerna i cirka 250 år framöver.

Först under Ivan III (Ivan den Store) i slutet av 1400-talet börjar konsolideringsprocessen runt Moskva och den ryska expansionen, huvudsakligen norrut mot Arktis och bort emot Uralbergen, tar fart i den ständiga kampen emot inkräktarna.

Ivan den IV, med öknamnet Ivan den Förskräcklige, kämpade mot Sverige, Polen, Litauen och Tyska Orden i strävan att erövra och säkra områdena västerut. Rysslands expansion fortsatte även söderut mot Kaspiska havet, Krim och Groznyj. Den senare en synnerligen strategisk punkt i Kaukasien under de tjetjenska krigen efter Sovjetunionens upplösning i slutet av 1900-talet. Man lade dessutom under sig Sibirien med hjälp av kosackerna och hade i mitten av 1600-talet under Romanovätten nått fram till Stilla havet.

På 1700-talet kommer Peter den Store fram till Östersjön och Rysslands nya huvudstad S:t Petersburg grundas. Hans efterträdare Katarina II säkrar de sårbara flankerna kring Baltikum och Ukraina. Genom århundraden har Ryssland geopolitiskt blivit ett enormt imperium som sträckte sig från Östeuropa genom Asiens kontinent till Stilla havet och från arktiska områden i norr till Svarta havet och asiatiska öknen i söder.

Ryssland behöver knappast befara något angrepp från Arktis i dagsläget. Ej heller Sibirien där Tien Shan massivet, en utlöpare till Himalaya, ger ett gott skydd.

Kaspiska havet skyddar Ryssland från Iran och längs hela gränsen i Centralasien är det mest lågland bestående av öknar som gör anfall nästintill ogenomförbart. Förutom ett litet område vid gränsen emot Afghanistan. En svag punkt som oroat Ryssland igenom tiderna.

 

 

Tsarkanonen i Kreml. Akvarell av författaren.

Sovjetunionens sista årtionden

 

 

Sovjetunionen

Wikipedia: Soviet Union 30/3 2009 Grafik: Ssolbergj.

 

Årtalet 1945 betecknade slutet på det för Europa och i synnerhet europeiska delen av Sovjetunionen så förödande andra världskriget.

Harry Truman, USA:s president vid krigsslutet, var ytterst ansvarig för massmordet på oskyddade civila den 6 augusti 1945 då USA fällde atombomberna över japanska Hiroshima och Nagasaki, vilket abrupt avslutade kriget i Stilla havsområdet.

 

Sovjetunionen, den största enskilda segraren i andra världskriget och den enda makt som kunde besegra Nazityskland i ett landkrig hade nu säkrat unionens gränser samt utövade kontrollen fram till floden Elbe i Östtyskland. Östtyskland, Ungern, Bulgarien, Rumänien, Tjeckoslovakien, Jugoslavien, och Polen ingick i Sovjetunionens inflytelsesfär.

Baltstaterna införlivades i Sovjetunionen och därmed uppgick antalet republiker slutligen till de femton som Sovjetunionen bestod av. Så det öppna landskapet längs Nordtyska platån och Polen vilket frestade utomstående makter under århundraden att anfalla Ryssland ifrån täpptes till.

Sovjetunionen införlivade även ett tyskt territorium kring dåvarande Königsberg (nuvarande Kaliningrad) samt de sydligaste av Kurilöarna, vilket även i dagsläget ej ses med blida ögon av de besegrade makterna under 2: a världskriget.

Efter kriget uppstod en lång period under det Kalla kriget som kännetecknades av en enorm kapprustning emellan de två supermakterna, USA och Sovjetunionen. Detta var en stor börda för det sovjetiska systemet som brottades med byråkrati och ineffektivitet. Michail Gorbatjovs2 försök att reformera Sovjetunionens ekonomi och demokratisera samhället resulterade i att Sovjetunionen upplöstes den 26 december 1991.

I närkontakt med den ryska folksjälen

 

På 1970-talet väcktes mitt intresse för rysk musik. Först för musiken sedan för landet. Så flätades det ihop för mig, djupet, kraften och den melodiska klangen i den ryska folkmusiken och dramatiken i den eviga kampen emot inkräktare vilket präglat den ryska historien genom århundraden. Jag började läsa ryska. Jag gifte mig med en ryska, fick barn.

Jag fortsatte att spela ryska dragspel i en balalajkaorkester i Stockholm. Tack vare den orkestern fick jag kontakt med flera framstående ryska musiker på den tiden.

En av dem var Dmitri Pokrovskij från Moskva, som ägnat sitt liv åt att bevara och popularisera den genuina folkmusiken som fortfarande levde på landsbygden.

Jag besökte Moskva och träffade Pokrovskij så ofta jag kunde. Jag sjöng tillsammans med hans artister och inte bara på deras repetitioner.

En gång bjöd Pokrovskij mig att följa med på en konsert till Suzdal, en liten stad med mycket gammal och väl bevarad arkitektur från forna tider. Jag ville gärna följa med men hade inte visum dit.

- Det ordnar sig, sade Pokrovskij. Det var på 1980-talet. Mycket stränga regler blandades på den tiden med ganska uppstudsiga handlingar från ryska intellektuella.

 

Vi åkte hela gruppen på fyrtio personer i en privat buss ifrån Moskva till Suzdal och på vägen stannade vi till för att dricka te med piroger. -Vi ska fika på en flygplats, sade Dmitri, eftersom inget annat ställe var öppet då.

Det var en militär flygplats. Det fattade jag när vi möttes av två beväpnade vakter vid grinden. De gick in i bussen för att kontrollera passagerarna men Pokrovskij som var känd av vakterna sade att allting var okej. Mig såg de inte ens för en av sångerskorna visade plötsligt intresse för min person. Hon lutade sig fram mot mig med ett leende och begåvade mig med en underbart sval och kontrollerad kyss.

Vi åkte igenom ett starkt bevakat område och kom fram till en byggnad, där det satt endast militärer och flygare i uniform. På plattan utanför stod ett antal, som jag bedömde det då, Mikoyan Mig 25 uppställda. Jag hade hjärtat i halsgropen hela tiden, för hade någon upptäckt mig då utan passet, vilket låg kvar på hotellet, så hade jag säkerligen blivit arresterad och utvisad på livstid. Jag var riktigt skärrad här fast jag medger att det var spännande.

Vakterna upptäckte aldrig att en utlänning var med i gruppen, pirogerna smakade förträffligt så allting gick bra. På konserten i Suzdal var jag med på scenen och fick äran att sjunga försång, vilket är brukligt att en person gör i kosacksångerna.

 

Vid ett annat tillfälle fick jag och en annan balalajkaorkestermedlem sjunga när Pokrovskij gav konsert för den sovjetiska partieliten i en trivsam kyrka vid Röda Torget i Moskva. Vi sjöng en rysk kosacksång med en mycket gammal text som beskrev ett vackert utsmyckat vikingaskepp. Det blev våldsamma applåder. Men KGB:s3 säkerhetschef som ansvarade för evenemanget fick ingen vidare uppskattning, fick jag veta senare. Han hade inte ens kännedom om okontrollerade utlänningar som skulle exponeras framför partitoppen! Ja, Pokrovskij kunde konsten att reta makten, populär som han var, men resa ut ur landet och uppträda ute i världen, det fick han inte.

 

Pokrovskij fick av mig den senaste modellen av Sony Walkman med hög inspelningskvalitet – praktiskt på hans många resor ute i avlägsna ryska byar där han spelade in gamla sånger och jag fick ett vackert utsmyckat enradigt dragspel av honom. Ett handbyggt saratovskaja harmonika4 med handsmidda klockor och utsnidade träarbeten. Jag funderade på hur jag skulle kunna få ut klenoden ur landet.

Min lille son var emellertid med mig på resan i sin barnvagn så jag lade helt sonika spelet öppet i barnvagnen och då vi gick igenom tullkontrollen på flygplatsen i Sheremetjevo blev tulltjänstemannen, en ung kvinna, så distraherad av det lilla charmtrollet med sina bruna ögon och blonda kalufs att hon inte såg eller ens brydde sig om Saratov spelet bakom ryggen på den ljudligt jollrande bumsebumpen som gungade vagnen fram och tillbaka så att mässingklockorna på Saratov spelet klingade vackert därtill.

Vid ett annat tillfälle lyckades jag få med mig en annan raritet hem till Sverige - Vienskaja garmoshka - som är en Wien harmonika från 1800-talet, men med rysk läggning, ett s.k. B-system, samma som norrmännen har på sina dragspel, medan vi i Sverige har A-system som i Italien.

På tåget vid gränskontrollen invid finska gränsen ville en sovjetisk gränsofficer se utförseltillståndet för instrumentet. Jag hade inget. Jag köpte dragspelet i en antikvariehandel i Moskva och tänkte aldrig på något tillstånd. Efter en liten dispyt med officeren tog jag så dragspelet i knäet och spelade en rysk polka med så mycket kraft och energi jag någonsin kunde uppbåda.

Officeren log och tog dragspelet ifrån mig varpå han spelade samma polka som jag just spelat med ett sug som jag sällan hört förr. Jag blev förstummad. Men officeren uppskattade min musikkonst också i och med att jag fick ta spelet med mig hem utan något tillstånd.

 

Jag hjälpte några svenska orkestrar att köpa musikinstrument av hög kvalitet i Sovjetunionen inom Vneshposiltorg, utrikeshandelsdepartementet. Här bytte instrumenten land helt lagligt utan gränstjänstemäns slarv eller godtycke.

Men förhandlingarna kunde vara påfrestande speciellt när man bjöds på vodka vilket hände mig en gång. Jag lyckades proppa i mig några smörgåsar med rökt lax innan vodkan med tillbehör serverades. Vilket räddade mig från att falla under bordet i slutet av förhandlingarna. En hel liter Pshenitjnaja – den bästa sorten jag någonsin smakat – serverades för varje deltagare. När avtalet gick i land kunde jag på egna men ostadiga ben klara mig till taxin. För värdfolket gick det inte så bra. Några av dem bara dråsade omkull.

 

Jag drog vid något tillfälle till mig KGB agenternas intresse men de var jättetrevliga och korrekta och undrade mest vad som lockade mig inom den ryska musiken och om jag kände till Pokrovskij. Jag fick även skjuts till hotellet i deras gardinförsedda Tjajka bil. Mer dramatiskt än så blev det inte.

Sovjetunionens sista tid

 

Michail Gorbatjov försökte febrilt att med hjälp av glasnost (öppenhet) och perestrojka (omstrukturering) förändra Sovjetunionens politiska system till en modell av den svenska socialdemokratiska dito. Hur naiv får man vara egentligen? Ett samhällssystem som det svenska socialdemokratiska utvecklades under parlamentariska demokratiska former genom nära nog ett helt sekel. Glömde Gorbatjov helt plötsligt bort att kapitalet i Väst behövde ett splittrat och svagt Ryssland för att komma åt dess rikedomar? Detta fick Ryssland minsann känna av under hela 1990-talet.

 

Sovjetunionens förste och siste president var redan i händerna på Västs geostrateger. Ekonomin var på randen av kollaps till följd av upprustningen under det Kalla kriget och detta visste Väst mer än väl. USA hade under Ronald Reagan5 tagit hjälp av Saudiarabien för att pressa ned oljepriset vilket fick till följd att Sovjetunionen kom på obestånd. Att i detta läge ge full pressfrihet samt i övrigt instifta fria val i en union, vilken bestod av så många nationaliteter och som hitintills styrts inom ramen för det sovjetiska kommunistpartiets ideologi, var dömt att misslyckas redan på förhand. Att Gorbatjov dessutom blev ”belönad” med Nobels fredspris var också ett tecken på att hans politik gick hem i Väst.

I juli 1991 åkte så Gorbatjov till ett G76 möte och förväntade sig absolut att bli väl bemött där. Gorbatjov klargjorde att han inte skulle klara hela omställningen på eget bevåg och tog till liknelsen ”Likt bergsklättrare i ett rep kan världens länder antingen klättra tillsammans upp till toppen eller falla tillsammans ned i avgrunden”.

Men på G7 mötet fick han beskedet att en chockterapi måste till annars skulle de andra G7 länderna ”kapa repet och låta honom ensam falla”. Det är uppenbart redan här att han blev fullständigt duperad av Väst och helt hade glömt bort dess strävan att komma åt Rysslands energitillgångar. Sovjetunionen var i ett prekärt underläge nu och detta fick Gorbatjov bistert erfara. Senare under året bad Sovjetunionen om en skuldavskrivning ifrån IMF7 och Världsbanken, vars chef då var amerikanen Joseph Stiglitz 8, men fick blankt nej. Skulderna måste betalas.

Detta kom att bli dödsstöten för Sovjetunionen och för Gorbatjov samt därtill ett bevis på att Sovjetunionen hade begått ett ödesdigert misstag att ställa sig i beroendeställning till Väst som ju varit huvudfienden ända sedan den ryska revolutionen 1917.

Michail Gorbatjov tvingades nu avbryta den fredliga demokratiseringsprocessen av det sovjetiska systemet och övergå till en chockterapi enligt Chicagoskolan9. Detta kunde endast genomföras med hjälp av våld. Något Väst också kunde tänkas acceptera. I tidningen ”Economist” förespråkades en Pinochetliknande10 figur som skulle kunna avlösa den tröge Gorbatjov. Men vem skulle då axla Pinochets roll i Ryssland?

Boris Jeltsin i egenskap av den ryska sovjetrepublikens president kände sig manad att ta på sig uppdraget. Men den övergripande makten låg fortfarande i Gorbatjovs händer. Dock rämnade Sovjetunionen nu runt omkring Gorbatjov då den ena republiken efter den andra utropade sin självständighet. En nationalism blåste upp som ett resultat av ett misslyckat försök till demokratisering av ett auktoritärt system där det aldrig tidigare existerat någon demokrati av västligt snitt. En utgång som verkligen borde ha förutsetts av de sovjetiska strategerna.

Den 19 augusti 1991 inträffade en tre dagar lång militärkupp där Gorbatjov sattes i husarrest. Konservativa krafter inom kommunistpartiet tyckte att han hade gått för långt i sin reformiver och att han under skrivandet av nya unionsavtal givit republikerna för stor självständighet. Gorbatjov avstod i från att använda sig av Breznevdoktrinen11 för att slå ned självständighetssträvandena. En orsak kan vara att ekonomin inte tålde det.

 

 

Så här såg det geopolitiska läget ut för Ryssland efter Sovjetunionens upplösning den 1 januari 1992. Blått är NATO - länder och orange CSTO (Organisation för säkerhet och samarbete). Wikipedia: NATO-CSTO members. 8 juli 2010. Grafik: Datastat

 

På Jeltsins initiativ undertecknade Ryssland, Vitryssland samt Ukraina den 8 december 1991 ett unionsavtal och den 25 december meddelade Jeltsin inför Jeffrey Sachs12 att Sovjetunionen ej längre existerade. Dagen därefter, den 26 december, upplöstes Sovjetunionen officiellt och Gorbatjov avgick som dess president.

Efter upplösningen av Sovjetunionen förlorade Ryssland sitt ganska trygga geopolitiska läge. Norra Kaukasien fanns kvar som en del av den ryska federationen men i och med att Armenien och Georgien fallit bort kan inte denna känsliga flank anses vara säker.

Ryssland förlorade sitt skydd i bergen och öknarna i Centralasien och kan då inte lika effektivt övervaka eventuell militär aktivitet vilket skulle kunna hota dess säkerhet i det området.

Självständiga Ukraina och Moldavien medför risken att invaderas av ryssfientliga intressen inpå Rysslands knutar så att säga. Utan de Baltiska staterna och Vitryssland försvann bufferten mot Östersjön och mot den Nordeuropeiska platån.

 

I detta läge hade nu Boris Jeltsin full handlingsfrihet att genomföra den ekonomiska chockterapin i Chicagoskolans tappning som Västs finansiärer med IMF samt Världsbanken krävde.

Förenta staternas geostrategi i ett historiskt perspektiv.

Det är imponerande vilka enorma vattenvägar USA har. Den sammanlänkade längden i kilometer av USA:s flodsystem är längre än hela övriga världens tillsammans. Vattenvägstransporter är det mest ekonomiska då det är minst tio gånger billigare än vägtransporter och hälften så dyrt som järnvägs dito. Man vågar påstå att det är just dessa vattenvägar som bidragit till att USA senare har blivit en global världsmakt.

 

Karta över vattenflöden samt bifloder till Mississippifloden.Wikipedia: Map of the course, watershed, and major tributaries of the Mississippi River. 6/2 2010. Graphic: Jon Platek

 

USA:s territoriella förvärv efter årtal.

Can Stock Photo

 

Från de första europeiska kolonisatörerna som började tränga ut indianer – kontinentens befolkning sedan förhistorisk tid – till de tretton brittiska koloniernas självständighetsförklaring år 1776, den vägen började det framtida USA:s historia. Det amerikanska territoriet har fortsatt expandera västerut över kontinenten. Det franska Louisiana köptes 1803. De övriga områdena vidare västerut överläts under större delen av 1800-talet av Mexiko och Spanien. De västra staterna Washington, Oregon och Idaho genom avtal med Storbritannien 1846. Det fanns en genomtänkt strategi i detta och den bestod i att USA ville säkra hela landet från öst- till västkust samt emot gränserna till Kanada och Mexiko. Gränstrakterna emot Mexiko har öken vilken bildar en naturlig barriär och gränsen emot Kanada går igenom floder och skogar.

Inköpet av Alaska passade bra för att slippa ha Ryssland på den amerikanska kontinenten och kunde genomföras för att Ryssland ej ansåg sig kunna stå emot Storbritanniens flotta i försvaret av Alaska. Det köptes av Ryssland 1867 för 7 miljoner USD på leasing i 100 år.

Genom en historiskt expanderande process från mitten av 1700-talet fram till 1959, då USA officiellt införlivade först Alaska i januari och därefter Hawaii senare under året, blev USA vad det är av idag. Den amerikanska geografin är imponerande och hela området kring östra USA:s flodsystem i Mississippideltat har världens största sammanhängande odlingsbar mark. USA har mer livsmedelsöverskott än alla andra länder i världen tillsammans. Med råge.

Två jättelika oceaner avskiljer USA i från Asien och Europa. Hawaii annekterades efter politiska manipulationer samt stödjandet av en kupp 1898. Därigenom kunde USA försäkra sig om att ej bli attackerat sjövägen av asiatiska sjömakter.

Hur viktigt Hawaii är strategiskt illustreras också av den japanska attacken emot Pearl Harbor 1941. Sjökriget i Stilla havet emot Japan under andra världskriget var av yttersta strategiska vikt för USA. I samband med besegrandet av Japan och fördrivandet av japanerna i Filippinerna i slutet av 1944 fick man även tillgång till baser i Filippinerna, ett ö-rike vilket är en viktig strategisk inkörsport till Asien.

År 1898 genomförde USA sitt första sjökrig någonsin där man lade beslag på alla spanska utomeuropeiska besittningar inklusive Kuba. Kuba behöll USA fram till 1959 då man förlorade det efter den kubanska revolutionen.

Efter det amerikansk-spanska kriget återstod i princip endast ett allvarligt hot och det var Storbritanniens flotta. Storbritannien som nära nog under 1700-talet satt punkt för USA:s tillkomst.

Lösningen här kom i början av 2: a världskriget då Nazityskland blockerade Atlanten med sina ubåtar. Storbritannien var tvunget att koncentrera hela sin flotta på att bekämpa den tyska blockaden av Atlanten. För detta ändamål behövdes fartyg och amerikanerna var villiga att ge dem, närmare bestämt fyrtio jagare vilka låg i malpåse i USA. Fast USA satte ett pris för att ge fartygen till britterna och det priset var att få nära nog alla brittiska flottbaser under sin kontroll på Västra halvklotet. De bästa flottbaserna där var Nova Scotia och Bahamas.

De båda världskrigen orsakade stor förstörelse i alla de inblandade europeiska makterna. Berövade såväl oberoende ekonomisk livskraft hemma samt militära styrkor och kolonier i andra delar av världen kollapsade de europeiska imperierna. USA däremot klarade sig utan en enda attack emot fastlandet. Inte en enda fabrik var bombad. USA inte bara fungerade. Landet frodades av krigen i Europa och Asien.

USA satsade nu hela sin kraft på att konsolidera sin globala ställning. I princip alla flottstyrkor i Väst utom den brittiska hade blivit förstörda under 2: a världskriget och USA hade nu ett gyllene tillfälle att ta total kontroll över alla de sju världshaven.

1949 bildades NATO där alla de överlevande flottstyrkorna efter andra världskriget samlades under USA:s strategiska ledning. Storbritanniens, Italiens, Islands och Norges medlemskap i NATO garanterade amerikansk militär kontroll över Norra Atlanten samt Medelhavet. Allt för att hindra att eventuella europeiska makters återkomst som imperier skulle kunna komma att hota USA.

Ett enda försök av europeiska makter att pröva sin styrka var under den Anglo-franska Sinai offensiven (Suezkrisen) 1956. Såväl England som Frankrike märkte då att man saknade kraft att utföra marina operationer oberoende av USA. De europeiska makterna misslyckades fatalt till förmån för USA och Sovjetunionen.

USA gick på frammarsch vad gällde kontrollen över Stilla havet. Det japanska Stilla havsimperiet förlorade sin styrka till USA:s förmån till den graden att Japan ställdes under amerikanskt militärt beskydd. En allians med Australien och Nya Zeeland 1951 gav USA kontroll över södra Stilla havet.

 

Den ekonomiska makten för USA grundlades 1945 i det s.k. Breton Woods systemet 13uppkallat efter den lilla staden Breton Woods i den amerikanska delstaten New Hampshire. Deltagare vid den första träffen var fyrtiofem av de allierade under andra världskriget som då försökte komma underfund med hur man genom ekonomiskt samarbete kunde förhindra stora ekonomiska kriser modell 1930-talets depression i framtiden. USA med sin starka ekonomiska ställning och Storbritannien som var beroende av stora amerikanska lån ledde konferensen. Sovjetunionen var med i utformningen av systemet men deltog inte därefter. Ej heller deltog Sverige såsom ett neutralt land.

Avtalet innebar att länderna anslöt sig till ett fastkurssystem där växlingskursen för respektive lands valuta gentemot den amerikanska dollarn fastslogs. USA garanterade i stället ett fast inlösenpris för dollarn i guld. Inom detta system bildades sedermera även den Internationella valutafonden, IMF. Breton Woods systemet upphörde 1971 efter att dollarns växelkurs i från 1968 varit flytande i praktiken. En starkt bidragande orsak till detta var det för USA oerhört kostsamma Vietnamkriget.

Vem kan komma att utmana USA:s globala maktställning?

USA kontrollerar Nordamerika helt och hållet och dess säkerhetsavtal med Kanada och Mexiko garanterar i stort sett amerikanskt envälde. Kuba i Karibien är ett undantag liksom stora delar av Sydamerika. Men man har flottnärvaro i alla världshaven. Ett måste för att kunna utöva global makt.

Det enda hot som skulle kunna komma söderifrån är i form av en sydamerikansk makt med globala ambitioner. En sådan makt finns dock inte idag.

Afrika då? I dagsläget med tanke på de politiska och ekonomiska problem som många afrikanska stater brottas med är det svårt att fantisera om en afrikansk superstat.

Endast två delar av världen utanför Nordamerika kan bli en framtida utmaning emot USA:s globala ställning. En av dem är just Sydamerika. Dess befolkning är mestadels utspridd utefter kusterna. Kontinenten har också ett flodsystem vilket inte står långt efter USA: s. Men Rio de la Plata området delas av fyra makter: Paraguay, Uruguay, Argentina samt den största av dem, Brasilien. Problemet här är att Brasilien har en helt annan kultur samt språk. Bildandet av en sydamerikansk superstat synes inte vara aktuellt i dagsläget och detta främst av politiska skäl.

 

Det andra området är Eurasien. Denna del av världen har dock enormt stora geografiska skillnader. Den avancerade geografin här gör att bildandet av en global maktkonstellation, vilken kan utmana USA, blir mycket svår om än inte omöjlig. Sydasien är det mest svårtillgängliga område som tänkas kan genom sina djungler, öknar samt höga bergsmassiv och hindrar därför bildandet av en sammanhängande enhet vilken effektivt kan utmana USA. Ganges flodsystemsområde och odlingsbara mark i Indien är världens mest frodiga men Ganges är inte farbar och den låga produktiviteten i kombination med avsaknaden av navigerbara floder gör att området förblir fattigt och överbefolkat.

I Mellanöstern består länderna mest av öken och befolkningen bor till största delen längs kusterna. Områdena är därför sårbara för den amerikanska flottan. De enda delarna vilka återstår blir då Norra Eurasien, Europa, före detta Sovjetunionens territorier samt Kina. Denna del av världen har mer uppodlingsbar mark än Nordamerika men den finns utspridd på tre områden: Nordeuropeiska platån, Centralasiatiska stäppen och Gula floden området i Kina. Men flodsystemet i Europa är inte integrerat även om försök gjorts genom tiderna och kanalerna som förbinder med Volga fryser vintertid. Inte heller är dessa tre områden sig emellan förenade med integrerade flodsystem. Dock finns det en potential för någon typ av ekonomisk/militär allians.

Norra Europas många farbara floder gör detta område till världens andra kapitalstarkaste region efter USA. En kombination av Europas stater tillsammans med Gula floden området i Kina och Rysslands enorma energitillgångar skulle kunna skapa en effektiv motvikt till den amerikanska hegemonin.

USA härskar genom att splittra och ingår därför försvarsavtal med länder som känner sin existens fysiskt hotad av sina större grannar. Därför ingår man avtal med länder som till exempel Taiwan vilket känner sig hotat av Kina. Främsta exemplet i Sydost Asien är kanske Sydkorea som känner sig hotat av Nordkorea som dessutom har stormakten Kina som allierad. I Mellanöstern har det sedan lång tid tillbaka varit Israel som har prioriterats enär landet har hela den muslimska världen emot sig. Saudiarabien åtnjuter USA:s skydd emot Iran. Filippinerna, inkörsporten till Asien, känner sig hotat av Kina vilket dessutom även Japan gör. Territoriella tvister i Sydkinesiska sjön är orsaken och USA har avtal med såväl Japan som Filippinerna. I Europa finns NATO fram till Rysslands västgräns.

Men det finns också en annan viktig strategi för att hålla Eurasien splittrat och det är igenom direkt militär intervention. Eftersom just fartygstransporter av gods är billigast så gäller det även militära transporter till sjöss. Och med sin militära dominans av sjömakten så kan USA i princip intervenera var som helst på planeten.

USA:s upprepade interventioner i Eurasien har ett övergripande syfte och detta är att hindra att en europeisk eller asiatisk makt skall kunna hota USA. USA intervenerade i båda världskrigen för att hindra att Tyskland skulle bli en sådan makt. Därefter ockuperade USA västra Tyskland under det Kalla kriget för att hindra sovjetisk dominans. Detta med hjälp av NATO. Även Korea- samt Vietnamkriget kunde betraktas som ett sätt att begränsa sovjetisk dominans.

Irak får också ses i ett sådant perspektiv. Nämligen att hindra uppkomsten av det nya Kalifatet under Al-Qaida14 ledning. En pan-nationalistisk koalition vilken skulle sträckt sig ifrån Marocko till Filippinerna. Kriget i Afghanistan kom till för att eliminera Al-Qaidas ledare. Saudiarabien samt Syrien och Iran har stött Al-Qaida på olika sätt. USA saknade den militära kapaciteten att attackera alla tre länderna samtidigt men genom att slå till emot Irak gjorde USA klart för de andra länderna vilket priset skulle bli om de fortsatte stödja Al-Qaida.

Som ett resultat av detta ändrade dessa länder sin politik visavi Al-Qaida och återskapandet av det Nya Kalifatet synes för närvarande vara mer avlägset än tidigare.

Men att engagera sig i sådana eurasiatiska militära operationer har sina svaga punkter också. Även om USA snabbt och relativt billigt kan förflytta trupper sjövägen så kommer truppen då den når fram att befinna sig i ett numerärt prekärt läge. Oftast otillräckligt med militär personal för att effektivt kontrollera och hålla ett militärt mål. Detta förhållande tvingar USA att agera tillsammans med sina allierade eller helst låta dessa sköta kriget åt USA, vilket mer eller mindre skedde i Libyenkriget nyligen. Allt för att i sista hand eventuellt kunna använda USA:s egen militär som ett extra trumfkort.

Noteras kan att under båda världskrigen var inte USA någon tidig deltagare utan kom in i kriget först efter c: a tre år då det såg ut som om någon europeisk makt skulle bli alltför dominant. Man lät de stridande länderna trötta ut varandra och ingrep först sedan det stod klart att någon skulle bli solo segrare. I andra världskriget gällde detta Sovjetunionen.

Under det Kalla kriget sattes frontlinjerna upp i Västeuropa samt Sydkorea men endast i form av allianser. Strategin att använda sina allierade som verktyg har efter det Kalla krigets slut garanterat USA att ingen uppkomst av någon regional makt, vilken kan hota USA, synes vara i antågande.

 

 

Kapitalismens återkomst i Ryssland

Nu stod Boris Jeltsin, det nya Rysslands förste president, vid det ekonomiska och politiska styret i landet. Kapitalismen skulle återinföras och de offentliga medlen privatiseras.

Jeltsin var tidspressad så därför anhöll han hos det parlament, vilken hjälp honom till makten under kuppförsöket, om extraordinära befogenheter att styra Ryssland under ett års tid med hjälp av dekret. Ett förfarande som aldrig skulle ha tillåtits i vare sig USA eller något annat demokratiskt land i Väst. Under denna tid ville han förändra ryssarnas livsvillkor drastiskt till det bättre och gav frikostiga löften om att göra Ryssland till en av världens största ekonomier. Jeltsin hade till sin hjälp ”de ryska reformisterna” under ledning av Jegor Gajdar.15 Ivriga beundrare av Milton Friedmans16 samt Friedrich von Hayeks17 liberalism. I Ryssland behövdes det ingen planering, tyckte man. För kapitalistiska spelregler skulle göra att samhällsekonomin anpassade sig automatiskt. En hel rad kända västerländska nationalekonomer invaderade landet i egenskap av rådgivare.

Problemet var dock att IMF och Världsbanken av någon orsak var ovilliga att ge hjälp till Ryssland i samma omfattning som man gjort till Polen tidigare. Jeffrey Sachs, den amerikanske ekonomiprofessorn som Jeltsin först anlitat som privatrådgivare, ställdes nu plötsligt under USA:s regerings förmyndarskap och fick anpassa sin rådgivning till USA:s intentioner.

Efter detta år då Jeltsin i praktiken var diktator gick allting fel och resultatet blev att medelklassryssen förlorade alla sina besparingar. Fattigdomen ökade så att en tredjedel av befolkningen levde under fattigdomsgränsen.

Nu fick Jeltsin parlamentet emot sig. Detta ville att premiärministern Jegor Gajdar skulle avskedas i december 1992. I mars 1993 krävde så parlamentet att de extra befogenheter som givits Jeltsin skulle återkallas och att konstitutionen skulle följas. I detta läge valde dock Boris den Förste som Jeltsin kallade sig själv, att proklamera undantagstillstånd.

Några dagar senare förklarade författningsdomstolen i Ryssland att Jeltsin grovt kränkt konstitutionen på åtta olika punkter. Den konstitution vilken han svurit att följa i sin presidented.

Jeltsin valde då att i en folkomröstning fråga folket om de accepterade att han skulle upplösa parlamentet. Inte tillräckligt många gav sitt stöd men Jeltsin tillkännagav ändå att han fått detta stöd. Här stod Jeltsin i en konflikt med det parlament som valts under demokratiska former.

I detta dramatiska läge stöddes Jeltsin fullt ut av USA under Bill Clinton18 och en majoritet av västländerna och dess massmedia. Dessa anklagade det folkvalda ryska parlamentet för att vara bakåtsträvare och förstockade kommunister.

 

Under våren 1993 skärptes konflikten då parlamentet fick avslag i från IMF, eftersom valutafonden ansåg att reformerna ej tillräckligt strikt följde IMF:s kriterier.

 

Författningsdomstolen förklarade nu att Jeltsin brutit grovt emot författningen men trots detta stöddes ändå Jeltsin av USA:s president. USA:s kongress gav nu Ryssland ett stöd på 2,5 miljarder dollar. Därefter tog så Jeltsin mod till sig i en attack emot parlamentet och upplöste det tillsammans med författningsdomstolen.

Kan man ens föreställa sig att en amerikansk president skulle upplösa kongressen? Men i den nyfödda ryska demokratin, där kunde det gå bra. Det accepterades av Väst fullt ut och USA:s utrikesminister uttryckte sitt stöd för Jeltsin och Gajdar även om Förenta staterna sade sig inte lätt kunna åse att parlamentet upplöstes.

 

Nu var Ryssland en diktatur med samtliga demokratiska institutioner slagna i spillror, men samtidigt stött av Väst. En organisation som dock var intakt var FSB19. Detta skulle komma att spela en avgörande roll längre fram.

Utförsäljning av ryska storföretag till löjliga småsummor i förhållande till dess årliga vinster kom i gång. Dock följde inte Jeltsin renlärigheten i Chicagoskolans Friedmanism fullt ut genom att tillåta utlänningar köpa upp företagen. I stället köptes de upp av blivande ryska oligarker som redan lagt beslag på statliga tillgångar. Utlänningar kunde sedan investera på den ryska börsen och därifrån kamma hem svindlande vinster samt föra ut dem ur landet i en takt av c: a 2 miljarder dollar i månaden under flera års tid.

Jeltsin blev med nöd och näppe omvald 1996 tack vare hundra miljoner dollar i stöd av oligarkerna. Men den folkliga populariteten var alltför svag så han behövde göra någonting drastiskt. Det blev att slå till emot utbrytarrepubliken Tjetjenien. Detta blev dock ett fiasko eftersom de ryska trupperna inte var tillräckligt väl förberedda. Tjetjenien ligger ytterst strategiskt i norra Kaukasien och om Ryssland tappar kontrollen över denna del av landet och speciellt Groznyj, då är dess Kaukasusflank helt oskyddad.

Asienkrisen 1998 gjorde därefter att Rysslands ekonomi fullständigt gick i stå. Jeltsin prioriterade sig och sina familjemedlemmar som blev omåttligt rika och fick fina poster i den privata affärsvärlden. Då man sedermera sökte en förklaring till varför det gått så snett med landets omvandling så har Jeffrey Sachs varit helt tyst. Inte ens ett försök till förklaring. Svensken Anders Åslund,20 också rådgivare i Ryssland en tid, ruskade bara på huvudet och utbrast ”Korruption, korruption”.

Men så enkelt kan man inte endast vifta bort detta enorma misslyckande där ett gyllene tillfälle att hjälpa Ryssland att bli demokratiskt i västlig stil gick förlorat. Eller ville man inte hjälpa utan i stället stjälpa?

 

Då jag vid ett tillfälle 2005 besökte Cypern och Pano Lefkara, pratade jag med en dam som broderade på sina lefkaradukar. Pano Lefkara är välkänt över hela världen för sitt vackra hantverk.

Medan damen broderade berättade hon att brodera är som att läsa historia. Ett tidlöst mönster. Cypern har i alla tider varit i imperiers händer och EU är inget undantag, tyckte hon. USA är redan på tillbakagång, tillade hon inte alltför ledsen över detta. Och redan i småskolan, sade hon, fick de lära sig att Väst vill splittra upp Ryssland för att lättare kunna kontrollera detta jätterike.

Det slog mig att även i denna lilla by, som ligger så vackert belägen uppe vid foten av Troodosbergen och som har varit handelscentrum ända sedan medeltiden, såg man att USA:s frammarsch i världen inte var en självklarhet längre och Ryssland var fortfarande en godbit för en kapitalistisk erövring utifrån.

Så man kan anta att det fanns krafter som tjänade på denna misslyckade demokratisering och omställning av Ryssland. Att först sänka landet ekonomiskt för att därefter i dess uppsplittrade tillstånd vidtaga andra geopolitiska manövrer.

 

Hur kan någon inbilla sig att ”låt gå liberalism” med minimal statlig styrning kan fungera i en så geopolitiskt instabil federation som Ryssland var då? Under Sovjetunionens tidevarv hårt styrd av planekonomi i en stat vars ideologi var starkt inordnad i en Hegelskt21 inspirerad konservatism inom marxismen-kommunismens ramverk. Det måste gå fel och det gjorde det och detta visste Väst redan då man inledde experimentet. Den uppenbara avsikten var att försvaga Ryssland ytterligare geopolitiskt efter Sovjetunionens upplösning. Detta var och är fortfarande USA:s primära målsättning.

 

Sedan 1991 pågick samtidigt de jugoslaviska krigen på Balkan och 1996 började kriget i Kosovo då den jugoslaviske presidenten Slobodan Milosevic satte in armén emot UCK22 gerillan vilken ville avskilja Kosovo ifrån Serbien. UCK stöddes av Väst och NATO och efter ett flertal försök till medling bröt samtalen samman. I detta läge förekom även förhandlingar där Ryssland, som var emot ett NATO ingripande, var inblandat. Dagen innan NATO-beslutet skulle fattas flög den dåvarande ryske premiärministern Jevgenij Primakov till USA och FN men under färden gick meddelande ut om att USA-NATO enhälligt samt ensidigt utan säkerhetsrådets godkännande beslutat om att attackera Jugoslavien och Serbien. Det första krig som NATO blev involverat i. Jevgenij Primakov beklagade sig då om att det var något fel på de internationella relationerna. Serbien fick via Viktor Tjernomyrdin23 veta under krigets förlopp att ”detta är ett krig ni inte kan vinna”. NATO hade endast 12 dagar tidigare utvidgats till att innefatta Polen, Ungern samt Tjeckien. Flygkriget gick inte som NATO planerat och USA fick ett F 117 A stelthplan nedskjutet av Serbiens Isayev S-125 luftförsvarssystem av sovjetisk modell. Föregångare till S-300 samt S-400. När det talades om att sätta in trupper på marken vägrade Ungern låta NATO använda sitt territorium av rädsla för den serbiska befolkningen där. Då Pristinas flygplats skulle intagas var ryska spetsnazförband24 där först. Det höll på att bli krig emellan NATO och Ryssland eftersom en NATO styrka blev beordrad att attackera ryssarna. Dock vägrade officeren lyda order. Den europeiske NATO-befälhavaren sade att USA inte skall komma till Europa och försöka starta krig.

 

I september 1999 kom så terroristattackerna emot bostadshus i Moskva som dödade fler än 300 personer.

Den tidigare FSB chefen som nu var sekreterare i det ryska säkerhetsrådet utseddes att leda insatserna för att bekämpa terrorismen i Ryssland.

 

Hans namn var Vladimir Vladimirovitj Putin

Vladimir Putin

Vladimir Putin är född den 7 oktober 1952 i Leningrad, nuvarande S:t Petersburg. Han har fått en juridisk utbildning i internationell rätt vid Leningrads statliga universitet. Dessutom har han avlagt en examen i nationalekonomi.

Under fem år fram till slutet av det Kalla kriget var han överste inom KGB, i före detta Östtyskland. 1998 utsågs han av den ryske presidenten till chef för FSB, efterföljaren till KGB. Denna utnämning föregicks av Putins arbete med internationella relationer i S:t Petersburg under några års tid och senare i Boris Jeltsins administration. Och den 29 mars 1999 blev han sekreterare i det ryska säkerhetsrådet. Endast fem dagar efter att USA/NATO anfallit Jugoslavien.

Den 9 augusti 1999 utnämndes Vladimir Putin till en av tre vice premiärministrar. Senare samma dag efter att regeringen ledd av Sergej Stepasjin entledigats, blev han utnämnd till tillförordnad premiärminister av president Boris Jeltsin. Därvidlag meddelade så Jeltsin att han ville se Vladimir Putin som sin efterträdare på presidentposten. Samma dag gick Vladimir Putin med på att kandidera i presidentvalet 2000.

 

Tillförordnade presidenten, Vladimir Putin anländer till Groznyj den 20 mars 2000 i ett SU-27 stridsflygplan.

www.kremlin.ru. Presidentens presstjänst.

 

 

Putin var formellt inte knuten till något parti men lovade sitt stöd till det nybildade partiet Enhet 25.

 

Den 31 december 1999 avgick Jeltsin oväntat och enligt konstitutionen blev Vladimir Putin tillförordnad president i ryska federationen. Detta firade han med att besöka de ryska trupperna i Tjetjenien.

Jeltsins avgång tidigarelade presidentvalet i Ryssland. Krisen i Kaukasien som eskalerade snabbt och Putins stenhårda handhavande av krisen gjorde att hans popularitet ökade och han kunde med lätthet utmanövrera sina rivaler: Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov och tidigare premiärministern Jevgenij Primakov. Den 26 mars 2000 vann Vladimir Putin presidentvalet redan i första omgången.

 

 

St. Andrew hallen i Kreml, Moskva 7 maj 2000. Vladimir Putin svär presidenteden. Bredvid honom står avgående presidenten Boris Jeltsin. www.kremlin.ru Presidentens presstjänst.

 

 

I början av Kosovokriget då NATO anföll Jugoslavien utnämndes Putin att leda det ryska säkerhetsrådet.